Evelina fick drömjobbet och vände hem till byn
Evelina Estola trivdes i söder, men bar på en inre rastlöshet som lockade henne mer och mer norrut. När drömjobbet plötsligt dök upp i hembyn Övertorneå, valde hon att bli hemvändare - på heltid. Vi träffade Evelina på en fika i skogen och pratade om livet i byn, jobbet som språkfrämjare och framtiden i Tornedalen.
Berätta lite om dig själv Evelina, vem är du och vad gör du om dagarna?
Jag heter Evelina, är 31 år och kommer från Övertorneå. Jag brukar ha lite svårt att beskriva mig och mina hobbys för det varierar ganska mycket. Det som ändå är ganska bestående är att jag älskar att sitta i vardagsrummet med ett gäng kompisar och spela sällskapsspel, ha avslappnade middagsbjudningar med vänner eller familj men också att springa runt på loppisar och second handbutiker. I flera år hade jag basket som min passion och delvis som yrke men numera gillar jag att variera olika träningsformer, till exempel skidåkning, orientering eller zumba.
Jag är utbildad farmaceut sedan några år tillbaka men det jag jobbar med idag är något helt annat än försäljning av medicin och egenvårdsvaror. Just nu arbetar jag som språkfrämjare på Språkcentrum för meänkieli. Ett jobb som är både otroligt lärorikt och känns väldigt meningsfullt.
Wow! Språkfrämjare, vad spännande! Berätta mer?
Jag hade lyxen att få växa upp i ett tvåspråkigt hem i Övertorneå med föräldrar som pratade finska och svenska med mig. Så småningom kom även meänkieli in i bilden. Jag har alltid funnit språk som intressant men att jag nu får arbeta med revitalisering av nationella minoritetsspråk i allmänhet och meänkieli i synnerhet är jag väldigt tacksam för. Samtidigt som jag lär mig om min egen minoritet och meänkieli så får jag som bonus även lära mig om de andra nationella minoritetsspråken och dess kulturer, samt svenskt teckenspråk. Det känns extra berikande.
“ Det bästa med livet i byn är att jag fått en inre ro. Jag är inte lika stressad och känner att livet är lite mer i balans”
Du är också hemvändare, kan du berätta om beslutet, och vad som fick dig att flytta hem till Tornedalen?
Efter att jag flyttat runt en hel del i Sverige så har jag någonstans känt att det ändå är i norr jag kommer att landa mer permanent. Jag har förvisso trivts otroligt bra även i södra Sverige, men i efterhand har jag förstått att jag alltid haft en känsla av att det varit tillfälliga boenden, en slags rastlöshet, som gjort att jag inte stannat på respektive platser för länge. En rastlöshet som dragit mig uppåt i landet och där jag länge trodde att Luleå var det som var ”hemma” för mig. Tills jag under en hösttermin arbetade halvtid i min hemby Övertorneå och märkte att jag knappt ville lämna Övertorneå efter varje tillfälle jag varit där! Jag kunde faktiskt se mig själv bo och leva, om inte heltid så åtminstone deltid, i byn jag vuxit upp i och som jag en gång lämnat för andra äventyr.
Lite senare den hösten dök det upp en heltidstjänst i Övertorneå, inom det jag upptäckte att jag verkligen brann för och ville jobba med, meänkieli, varpå jag sökte och fick tjänsten. Min tanke var nog egentligen att ha det bästa av båda världar så länge det går, att pendla mellan stan och byn ett tag. Men ju mer jag satt och tänkte på besväret att varje vecka behöva pendla åt ena eller andra hållet så kändes det ohållbart för mig och valet blev enkelt. Då var det 100% Övertorneå som gällde. Här är jag nu och ångrar inte en sekund av mitt beslut som gjort att den först omedvetna rastlösheten också är borta.
Vad är det bästa med livet i byn?
Det bästa med livet i byn är att jag fått en inre ro. Jag är inte lika stressad och känner att livet är lite mer i balans. Delvis beror det nog på mitt byte av jobb i samma veva som jag flyttade, men mest det faktum att omgivningen är lugnare i byn än vad den var i stan. Allt jag behöver i min vardag är så lättillgängligt och enkelt – familj, vänner, jobbet, naturen, träningen, kulturen. Som dubbel medborgare (svensk och finsk) känns det också väldigt lyxigt att ha så nära till ”mitt andra hemland” Finland igen. Varje morgon när jag vaknar kan jag blicka ut mot fina Aavsaksanvaara från sovrumsfönstret och bara det gör själen extra välmående!
Om du skulle ge dina bästa tips till någon som är nyfiken på att prova livet i glesbygd i Tornedalen, eller vända hem igen, vad skulle de vara då?
Precis som när man flyttar till vilken ort som helst, stad eller by, så krävs lite tålamod innan man kanske hittar till sociala sammanhang och personer man trivs med. Är man helt ny på en ort i glesbygden kan det behövas lite mer eget initiativ att leta upp folk att lära känna. Ett tips är att försöka hitta en förening, kurs eller kanske träningsgrupp att gå med i för att träffa andra ortsbor och skapa en första kontakt.
Att delta i arrangemang och evenemang i trakten är också att föredra. Framförallt om man flyttar från stad till by kan omställningen vara lite större och ta lite längre tid, men man ska inte ge upp. Så småningom inser man att den kvantitet som generellt erbjuds i städer, inte mäter sig med den kvalitet som byn erbjuder istället.
Hur ser du på framtiden, har du några framtidsdrömmar för livet i byn?
Jag ser ljust på framtiden. Flera gånger blir jag glatt överraskad när jag upptäcker så många aktiviteter eller evenemang som faktiskt anordnas i trakten, både för barn och vuxna. Det sker mer än man tror i byarna. Kommunen, lokala företagare, föreningar, andra aktörer är väldigt drivande för kommunens och traktens näringsliv. Även många ideella krafter och eldsjälar ställer upp och möjliggör att evenemang eller aktiviteter överhuvudtaget kan genomföras. Allt för att inspirera och få andra att må bra och ha roligt! Jag hoppas själv kunna bidra till kommunens och byarnas bästa så länge jag bara kan, både genom att delta i det som faktiskt anordnas men också genom att ställa upp som funktionär eller liknande ibland. Det är tillsammans vi skapar en levande landsbygd.