Halvtid i Soukolojärvi
Under 6 månader följer vi Matilda Mattsson Fröjd och Erik Wernerlich som provar på livet i glesbygden, vid Polcirkeln. Paret har flyttat från en lägenhet i Stockholm till ett hus i Tornedalen och delar med sig av sin livsstilsomställning.
Gästskribent: Matilda Mattsson Fröjd
Året var 2020, Stockholm kändes dyrt, soligt och kallt. Det var februari och skogen ropade på mig. Det var skottår och jag drömde om landet. Ett år senare fick jag ett samtal som sade att jag skulle få prova på att bo i Soukolojärvi, drömmen om landet blev verklighet. Året är 2021, Soukolojärvi känns myggigt, soligt och varmt.
Matilda i midnattssol. Foto: Erik Wenerlich
I 13 år njöt jag av tunnelbana, nattöppna affärer och folk överallt. Men sen blev jag trött. Trött på att det finns appar för folk som inte kan skruva upp sina egna hyllor. Trött på att det finns appar som gör att maten kommer till mig, medan jag kan ligga kvar i soffan. Trött på att det värsta någon kan fråga är "vill du hjälpa mig att flytta?" eftersom svaret är "det finns en app för det med".
Här, där jag bor nu, är inte app-kulturen lika stark. Jag har svårt att se att en tornedaling skulle vända sig till en app när det är dags att skruva upp en hylla. Och frågan ”vill du hjälpa mig att flytta?” ställs nog inte särskilt ofta, Euskefeurat har ju till och med sagt att det är hit man kommer när man kommer hem – varför flytta då?
“Här, där jag bor nu, är inte app-kulturen lika stark. Jag har svårt att se att en tornedaling skulle vända sig till en app när det är dags att skruva upp en hylla.”
Har jag kommit hem då? På sätt och vis. Jag är hemma i naturen. Jag älskar älven, forsarna, bergen och vidderna. Jag älskar utflykterna och äventyren. Jag överlever utan hemkörd mat och nattöppna affärer. Jag trivs med att utemat har blivit synonymt med öppen eld eller gasolkök i stället för krog i stan. Jag njuter av ljuset som bara pågår dygnet runt. Jag avundas de tornedalingar som bor med hela familjen runt knuten. Som har som små egna öar i byarna där mamma, pappa, morföräldrar, farföräldrar, syskon, kusiner och syskonbarn lever nära och hjälps åt.
Jag är däremot inte hemma i det ständiga kriget mot myggen. Det är en kamp som pågår dygnet runt och gjort så i en månad nu. Vi har knappt kunnat vistas på tomten i perioder, inte ens när det varit strålande sol och blåsigt. Myggen är av pansar. De har en vilja av stål. Och de har bara ett enda mål: suga blod! ”Låt dem bita” säger byborna. ”Äh det är inte så farligt” säger en annan. ”Det är ett riktigt myggår, värre än vanligt” säger en tredje. Är det något vi lärt oss så är det att när man talar om mygg talar man sällan sanning. Mer om det i Eriks inlägg här.
Matilda och Erik paddlar kanot i Torne älv. Kanoter hyrda från Active Norberg. Foto: Erik Wernerlich.
Och förresten: vad vi gjort häftiga grejer på senaste! Vi har testat flugfiske, besökt en ödekyrkogård, spanat in Linafallet, åkt bil genom Korpilombolo, paddlat kanot i Torne älv, åkt till Luleå och käkat sushi, haft besök av familj, firat midsommar i Piteå och besökt både Muodoslompolo och Parkalompolo. Vi ligger inte på latsidan – tvärtom!
Prova-på boendet är en en del i Hej Hembys kampanj Tjena Polcirkeln som marknadsför Övertorneå och Pajala kommun som platser att bo och verka på, samtidigt som det blir ett lärande för kommunerna i vad en inflyttad person utan anknytning i kommunen behöver och efterfrågar. Hyresgästerna bekostar flytt och hyra själva. Hej Hemby koordinerar samt erbjuder några upplevelser mot att hyresgästerna delar med sig av sin livsstilsomställning i sina digitala kanaler. Läs mer om kampanjen här: hejhemby.com/tjenapolcirkeln