Tornedalen – landet av kontraster och ytterligheter
Fram till maj 2022 följer vi familjen Uittenbogaard som provar på livet i glesbygden, vid Polcirkeln. Familjen har flyttat från en lägenhet i Stockholm till ett hus i Tornedalen och delar med sig av sin livsstilsomställning.
Gästskribenter: Katarina och Cornelis Uittenbogaard
Dit de flesta kommer bara en gång för att uppleva sitt livs äventyr och sen åka tillbaks till det trygga och normala
Dit vi kom för ett halvt år sen bara av en galen tanke för att plötsligt hitta det vi saknade i våra liv
Där vi bestämde oss att stanna och bo kvar.
Det är vår historia - en tvåbarnsfamilj som vågade lämna den trygga, välkända miljön i Gustavsberg för att testa på sina drömmar - en historia om hur Our Swedish Dream förvandlades till vår verklighet.
Marek och Kasper på en renfäll i vårvintern. Foto: Familjen Uittenbogaard
Vårt äventyr började för drygt ett år sedan när det på Katarinas Facebook dök upp en rolig annons: ’Tjena Polcirkeln! Prova på att bo i glesbygden under 6 månader. Upplev livet i Tornedalen, mitt på Polcirkeln’. Vi googlade Tornedalen och det kom upp en magisk reklamfilm med en låt som lätt fastnade i våra huvuden. Det var ingen stor tanke bakom det efterföljande beslutet, så med en nypa salt sa vi direkt till varandra att det är absolut oss och något vi måste göra (Läs mer i första blogginlägget här). Vi antog utmaningen och skickade in en ansökan. Men som ni redan vet kom vår chans lite senare, med den andra omgången som hette ’Värva en ny bybo’.
Vi flyttade i slutet på september 2021, mitt i den mest färgglada hösten vi har någonsin upplevt. Dagarna började bli kortare och mörkret tog så småningom över ljuset – något som speciellt känns här uppe, där solen går ner en dag under horisonten och orkar inte komma fram på ett tag. Vi flyttade till ett sagolikt hus i ett vackert och lugnt villaområde, Turovaara i Övertorneå.
Nu befinner vi oss mitt i vårvintern. Efter den uppmålade bilden med 6 månader vinter, kyla och mörker förväntade vi oss en vinter mer likt som i Stockholm - grått, fuktigt och slaskigt. Istället fick vi dock ett helt nytt perspektiv! (Läs mer i andra blogginlägget här)
Vintern i Tornedalen blev till en helt oväntad upplevelse: färgglad, snörik och kall – precis som vintern ska vara; en vinter som de flesta kommer ihåg från sina barndomsminnen. Vinter i Norrbotten har många utseenden. Här blir skillnaderna mellan de passerande säsongerna så tydliga att det istället för fyra säsonger pratas om åtta. Med mörkare dagar och den första snön som kommer och försvinner börjar förvintern. När allting blir snötäckt och fruset och kölden kryper in rejält då blir det den riktiga vintern. Någonstans i mars vänder allt igen och det kommer till vårvintern. Solen blir varm och stark. Snön blir till ’skare’ – en slags snö som har en hård, bärande isyta.
“Vintern i Tornedalen blev till en helt oväntad upplevelse: färgglad, snörik och kall – precis som vintern ska vara; en vinter som de flesta kommer ihåg från sina barndomsminnen.”
Katarina och Cornelis i vårvintersolen. Foto: Familjen Uittenbogaard
Naturen i Swedish Lapland är så mäktig… obegriplig, fängslande. Alla som väljer att bo här har en speciell förståelse till den. Man lever i harmoni med naturen. Lyssnar till den och följer dess regler. Man bemöter den med respekt och utnyttjar medvetet, aldrig utöver sina behov. I städerna är den balansen omvänd. Människor är vana vid att ha full kontroll över naturen, bestämma över de gällande reglerna och utvecklingen. Här tar man ett steg tillbaka, visar respekt och accepterar det som naturen ger oss. Och det är kanske den omställningen som gör att inte alla skulle kunna eller vilja flytta hit.
Vi som familj har alltid älskat vara ute i naturen. Vi har respekterat den och tacksamt tagit emot dess gåvor. Vi har plockat bär och svamp men även njutit av vida utsikter och frihet. Dock har livet här uppe fått oss att känna att naturen spelar ännu större roll och är det elementet som lämnar störst intryck i vardag. Vi har fått uppleva många av naturens olika former och verkligen känt av den och dess förändringar. Den har också gett oss många olika förutsättningar för att vara aktiv och göra och upptäcka saker. Vintern, för vår del, var ingen tid av att bara sitta stilla och hålla sig inne. Nej, istället har vi varit ute mycket, åkt längdskidor, slalom, pulka, lekt och hoppat i snön, åkt skridskor och gått på (kostnadsfri) hockeyskola, gått på sjöar och älven men även varit ute på besök hos renar, på äventyr med snöskoter och kört rallybil på frusna sjöisar. Dessutom har vi kunnat njuta av nya smaker: grillat över öppen eld, inklusive kokkaffe med kaffeost, fått en ny favorit i renkött och färskfångad fisk. Det finns mycket kvar att upptäcka och göra som vi inte känner till än. Vi är tacksamma för alla nya kontakter och bekanta, alla de människor vi träffade på vår väg som berättade för oss om lokala historier och visade alla de här nya sakerna.
Hur gick det då till att vi tog beslutet att stanna kvar? Först och främst: Vi lovade varandra att inte ens tänka sådana stora tankar innan påsk, men att istället bara fokusera på hur det verkligen känns att bo här. Inga stora beslut skulle tas, bara att ta vara på det vardagliga livet, på äventyret. Vardagen visade sig dock vara mer än bara ett äventyr och lockade allt mer med sina olika fascinerande händelser.
Med sitt stora intresse för konst och hantverk har Katarina börjat jobba deltid hos en välkänd samisk konstnär - Erica Huuva, och börjat lära sig fantastiska detaljer från smide till allt om den samiska kulturen. Väl här uppe, fick också Katarinas företag KUVisuals chansen att under våren nu öppna vingarna och hitta nya utvecklingsmöjligheter genom att gå med i ett inkubatorprogram för Norrlandsbaserade företag – Go Business.
Och plötsligt kring julen dök det upp även en möjlighet för Cornelis att förankra sig i norr. Övertorneå kommun letade efter en samhällsplanerare. Det var ju ett tecken, en chans att inte missa – det var nu eller aldrig. Cornelis sökte till positionen och fick komma på intervju. Det kändes fortfarande overkligt. Hemma pratade vi inte mycket om detta för att inte bygga upp onödiga känslor och förväntningar, men redan då var det rätt så spännande med hur framtiden kommer se ut. Det var tydligt sedan innan att om vi skulle vara seriösa med att stanna här längre då kommer vi så småningom behöva ändra eller anpassa våra jobbsituationer. Efter några få veckors väntan fick Cornelis beslutet: han blev erbjuden jobbet som samhällsplanerare och accepterade det! Han börjar alldeles snart, efter påsk!
“Vi ser hur otroligt barnen utvecklade sig under den korta perioden. Hur varmt de blev bemötta både på skolan och förskolan. Vi ser dem glada, nyfikna och fria. Vi ser att de började skaffa sig kompisar här. Vi inser faktiskt att vi alla verkligen trivs här, både som familj men också var och en för sig.”
Allt det här skulle inte ens vara möjligt om våra barn inte trivdes här. Det det var ett krav om vi skulle vilja bo kvar längre, då måste vi först och främst trivas allihopa, vi två och våra två barn. Vi ser hur otroligt barnen utvecklade sig under den korta perioden. Hur otroligt bra de hanterade den inte enkla situationen och omställningen kopplad till flytten. Hur varmt de blev bemötta både på skolan och förskolan. Vi ser dem glada, nyfikna och fria. Vi ser att de började skaffa sig kompisar här. Vi inser faktiskt att vi alla verkligen trivs här, både som familj men också var och en för sig. Livet här följer våra hjärtan. Vi älskar att spendera tid ute i naturen, vi älskar vintersport, den friheten som livet här erbjuder… bastukvällar, skoterutflykter, fina råvaror som man kan hitta i närheten och förbereda själv över elden. Man uppskattar varenda lilla bit av det här livet.
Det är ett stort steg att flytta. Att flytta med barn blir ett helt annat äventyr. Att flytta med barnen till ett ställe som uppfattas allmänt som världens ände – det kallas för galet. Och i det hela galna har vi hittat det som vi saknade mest i våra liv… den stora balansen. Och det hände bara för att vi vågade ta steget till förändring. Vi sa till varandra att vi pausar livet i Stockholm för att testa det som vi trodde var vår dröm och om inte det stämmer, om det inte känns bra på något sätt, då kommer vi tillbaks. Och det verkar inte så att vi kommer vara på väg tillbaks inom den närmsta framtiden. Framför oss har vi fortfarande våren, vårsommaren, sommaren och höstsommaren som vi inte har upplevt här. Från det vi hört runt omkring, kommer det bli en utmaning att möta den största Tornedalska fienden – mygg och knott - och den kampen får vi berätta mer om för er på våra sociala medier när det väl är dags sedan…
Vi vill fortsätta dela med oss av vårt liv har uppe på vårt konto Our Swedish Dream för att inspirera andra (framför allt småbarnsföräldrar!) att drömma och våga ta tag i livet! Det är ju aldrig för sent!
Familjen Uittenbogaard njuter av vårvintern. Foto: Familjen Uittenbogaard
Prova på-kampanjen Värva en ny bybo är dels ett sätt att undersöka fastighetsägares och kommunbors drivkrafter för att locka fler inflyttare, dels ett sätt för Övertorneå och Pajala kommun att marknadsföra sig som platser att bo och verka på. Samtidigt blir det ett lärande och utveckling för kommunerna i vad en inflyttad familj utan anknytning i kommunen behöver och efterfrågar. Hyresgästerna bekostar flytt och hyra själva. Hej Hemby finns som stöd till både hyresvärd och hyresgäst, samt erbjuder några upplevelser mot att hyresgästerna delar med sig av sin livsstilsomställning i sina digitala kanaler och på hejhemby.com. Läs mer om kampanjen här: hejhemby.com/varvaenbybo