Att ta beslut, igen och igen

Under 6 månader följer vi Matilda Mattsson Fröjd och Erik Wernerlich som provar på livet i glesbygden, vid Polcirkeln. Paret har flyttat från en lägenhet i Stockholm till ett hus i Tornedalen och delar med sig av sin livsstilsomställning.

Gästskribent: Erik Wernerlich

Jag har trivts som fisken i vattnet och levt livet, men jag har känt att Matilda kanske inte varit lika såld som jag. Jag har låtit bli att prata om det. Hon har inte heller verkat särskilt sugen på att diskutera saken, så den heta potatisen har fått ligga och svalna. Tyvärr blir inte den här sortens potatisar svalare när man låter dem ligga, utan temperaturen snarare stiger och gör dem ännu mer svårskalade.

Erik flyger paramotor över Övertorneå med den lokala paramotorklubben. Foto: Erik Wernerlich

Erik flyger paramotor över Övertorneå med den lokala paramotorklubben. Foto: Erik Wernerlich

Sanden i timglaset ser alltid ut att rinna snabbare mot slutet, precis som bensinmätaren alltid rör sig långsammare när tanken är full än när lampan lyser. I april när vi flyttade till Soukolojärvi så hade vi oceaner av tid framför oss. Sex månader, ett halvår, 182,5 dagar. Att projektet skulle ta slut kändes overkligt.

Det tog två månader innan tiden började kännas som en faktor. En tredjedel var borta, en månad till och vi skulle passera halvvägsmärket. Jag har trivts som fisken i vattnet och levt livet, men jag har känt att Matilda kanske inte varit lika såld som jag. Jag har låtit bli att prata om det. Hon har inte heller verkat särskilt sugen på att diskutera saken, så den heta potatisen har fått ligga och svalna. Tyvärr blir inte den här sortens potatisar svalare när man låter dem ligga, utan temperaturen snarare stiger och gör dem ännu mer svårskalade.

Likt ett pussel började vi försiktigt ta en bit av beslutet i taget. Och blev med tiden mer och mer klara över vad vi vill göra med framtiden. Vi vill ha ett perfekt hus någonstans i norra Sverige. Kanske inte så här långt norrut (eller?), men inte söder om Sundsvall. Vi vill bli 100% nöjda och det kan ta tid innan vi hittar det perfekta hemmet, så vad ska vi göra fram till dess?

“Men skulle vi verkligen klara att flytta tillbaka till samma lägenhet, skruva upp bokhyllorna i samma plugghål och gå tillbaka till samma byggarbetsplatser och göra samma saker som tidigare?”

Vi hade ett förstahandskontrakt i ett fint område med bra jobb och låga levnadskostnader i Stockholm, det kunde vi väl inte kasta bort? Men skulle vi verkligen klara att flytta tillbaka till samma lägenhet, skruva upp bokhyllorna i samma plugghål och gå tillbaka till samma byggarbetsplatser och göra samma saker som tidigare? Vilket misslyckande det skulle kännas som.

No niin. Till slut bestämde vi oss för att flytta till Stockholm i oktober, leva billigt och spara pengar medan vi letar vidare efter en plats att bo. Klumpen i min mage hade vid det här laget mer börjat likna en sten – vad vill jag? Skulle jag klara att bo i den där lägenheten igen?

 
Matilda, Erik och hunden Maya på utflykt till Linafallet i grannkommunen Överkalix. Foto: Erik Wernerlich

Matilda, Erik och hunden Maya på utflykt till Linafallet i grannkommunen Överkalix. Foto: Erik Wernerlich

 

Augusti kom och Matilda fick äntligen semester. Vi åkte ner till Stockholm en vecka och så fort vi rullade in i huvudstaden slog det mig:

Erik din idiot! Lägenheten är inte problemet, det stora bekymret är att lägenheten ligger i Stockholm!

Det är bilar och folk överallt, var tredje sekund får man tinnitus av sirener och tutor och omgivningen är betong, asfalt och onämnbara lukter. Jag ville åka hem innan vi ens var framme och mitt humör var kasst.

Till slut var det äntligen dags att åka upp mot Soukolojärvi. Jag tog med min vän Adam i bilen och for uppåt. For hem. Matilda åkte vidare mot Skåne. En vecka senare var det skiftbyte. Jag droppade Adam på Kallax och hämtade Matilda. Vi tog ett rejält snack i bilen (i tre minuter). Hon hade längtat tillbaka till Tornedalen och jag hade ingen aning om hur jag skulle klara att åka tillbaka och bo i Stockholm. Så redan i bilen från flygplatsen bestämde vi oss. Jag ringde upp min chef och sa upp mig och häromdagen sa vi upp lägenheten.

Så nu är vi tornedalingar! Vi får se hur framtiden ter sig men just nu vet vi vad vi vill, och inte vill.

Se Erik och Matildas vlogg på Youtube där de berättar mer om processen fram till beslutet. Klicka här för att komma direkt till avsnittet.

På Eriks Youtubekanal hittar du även fler filmer och vloggar från deras upplevelser och tid i Tornedalen. Kolla in E Wernerlich på Youtube här.


Prova-på boendet är en en del i Hej Hembys kampanj Tjena Polcirkeln som marknadsför Övertorneå och Pajala kommun som platser att bo och verka på, samtidigt som det blir ett lärande för kommunerna i vad en inflyttad person utan anknytning i kommunen behöver och efterfrågar. Hyresgästerna bekostar flytt och hyra själva. Hej Hemby koordinerar samt erbjuder några upplevelser mot att hyresgästerna delar med sig av sin livsstilsomställning i sina digitala kanaler. Läs mer om kampanjen här: hejhemby.com/tjenapolcirkeln

Previous
Previous

Regler är till för att brytas – eller hur?

Next
Next

Emma och Magnus byaliv – 4 barn och 31 djur