Regler är till för att brytas – eller hur?

Under 6 månader följer vi Matilda Mattsson Fröjd och Erik Wernerlich som provar på livet i glesbygden, vid Polcirkeln. Paret har flyttat från en lägenhet i Stockholm till ett hus i Tornedalen och delar med sig av sin livsstilsomställning.

Gästskribent: Matilda Mattsson Fröjd

Det finns ett gäng regler att förhålla sig till här i livet. Vissa regler är så självklara att du bryter mot Svea rikes lag om du inte följer dem. Andra regler är kanske snarare att betrakta som livsråd, och topp tre viktigaste råd jag bär med mig efter snart 33 år i livet är:

  1. Du ska alltid vara snäll.

  2. Du ska aldrig lita på att längden en kille skriver i sin tinderprofil stämmer.

  3. Du ska aldrig, under några som helst omständigheter, inte ens om ditt liv hänger på det, säga upp ett förstahandskontrakt i Stockholm.

Matilda med hunden Maya på Kuivaplayan, en sandbank i Torne älv utanför Kuivakangas som kommer fram efter att vårfloden sjunkit undan. Foto: Erik Wenerlich

Matilda med hunden Maya på Kuivaplayan, en sandbank i Torne älv utanför Kuivakangas som kommer fram efter att vårfloden sjunkit undan. Foto: Erik Wenerlich

Regel nummer ett är jag rätt bra på. Det handlar egentligen bara om att aldrig vara medvetet elak, och att inte vara dum. Erik är undantaget som bekräftar regel nummer två. Det visade sig, när han dök upp utanför min lägenhet första gången, att han faktiskt var 1,90 lång, precis som han skrivit i sin tinderprofil. På tal om lägenhet: är det något jag fått höra sedan jag signade förstahandskontrakt på en hyresrätt i Hägersten är det: ”den måste du hålla hårt i”. Förstahandskontrakt i vår huvudstad är som enhörningar. Folk har hört om dem, men aldrig sett dem.

Jag är otroligt tacksam över att jag lyckades få tag i en lägenhet 2011. Jag har haft tio fina år innanför de fyra betongväggarna. Men så hände något. Redan för ett par år sedan var det som om väggarna krympte och luften tog slut. Jag var färdig med lägenheten, färdig med staden – redo för något nytt. Som ni alla vet slutade det med en tillfällig flytt till Soukolojärvi. En by som ligger så nära polcirkeln att jag, om jag inte visste bättre, börjat spana efter isbjörnar. Vi har bott här i snart fem månader nu. Vi hann uppleva en kort del av vårvintern och vi har upplevt sommarnätter som aldrig tog slut.

“Men, regler är till för att brytas och jag har alltid gillat att bete mig som Pippi Långstrump på kalas. Så… jag sade upp lägenheten. Hej då Hägersten.”

När det var dags för årets semester begav vi oss söderut för att hälsa på familj och vänner och känna Stockholm på pulsen. Det var underbart att få träffa alla, nästan overkligt. Stockholm bjöd på solsken och visade sig från sin bästa sida. Innan färden gick norrut igen tog jag en sväng förbi Malmö. Ännu ett kärt återseende, ännu en stad full av människor. När Erik hämtade mig på flygplatsen i Luleå efter två veckor utanför Norrbotten tog det ungefär fem minuter innan han ringt upp sin chef och sagt upp sig. Sen snurrade hjulen snabbt och innan vi hann tänka efter mer hade vi blivit lovade att få fortsätta hyra huset i Soukolojärvi fram till jul.

Lägenheten då? Regel nummer 3: du ska aldrig, under några som helst omständigheter, inte ens om ditt liv hänger på det, säga upp ett förstahandskontrakt i Stockholm. Det är en regel alla känner till. Mamma och pappa vet det, mina vänner vet det, till och med killen som driver min favoritpizzeria i Hägersten sa det sist vi var där och käkade: ”behåll lägenheten, vad du än gör!”. Men, regler är till för att brytas och jag har alltid gillat att bete mig som Pippi Långstrump på kalas. Så… jag sade upp lägenheten. Hej då Hägersten. Planen för framtiden är att vi ska köpa ett alldeles eget hus. Helst med sjötomt, brygga och bastu. Inte för stort, det räcker att jag Erik och Maya ryms. Och kanske någon gäst förstås. Var huset ska stå? Det har jag ingen aning om. Min vision är sex timmars bilresa från Stockholm, kanske Höga kusten eller Östersund? Erik är mer inne på Övertorneå, Pajala eller kanske till och med Kiruna. Den som lever får se.

Matilda och Erik cyklar dressin på en 9 mil lång nedlagd järnväg utanför Övertorneå. Dressiner finns att hyra hos Riipibo. Foto: Erik Wernerlich.

Matilda och Erik cyklar dressin på en 9 mil lång nedlagd järnväg utanför Övertorneå. Dressiner finns att hyra hos Riipibo. Foto: Erik Wernerlich.

Så, sitter du på ett hus med sjötomt som du ska sälja? Hojta till! Har du tips på världens varmaste vinterkängor, supersköna vinterspringskor och snygga termobrallor? Hojta då också!

Något säger mig att det här kommer att bli den kallaste, häftigaste, och vackraste vintern i mitt liv.


Prova-på boendet är en en del i Hej Hembys kampanj Tjena Polcirkeln som marknadsför Övertorneå och Pajala kommun som platser att bo och verka på, samtidigt som det blir ett lärande för kommunerna i vad en inflyttad person utan anknytning i kommunen behöver och efterfrågar. Hyresgästerna bekostar flytt och hyra själva. Hej Hemby koordinerar samt erbjuder några upplevelser mot att hyresgästerna delar med sig av sin livsstilsomställning i sina digitala kanaler. Läs mer om kampanjen här: hejhemby.com/tjenapolcirkeln

Previous
Previous

Familjen Uittenbogaard värvades till Övertorneå

Next
Next

Att ta beslut, igen och igen