Hej då Hej Hemby!
Under 6 månader har vi följt Matilda Mattsson Fröjd och Erik Wernerlich som provat på livet i glesbygden, vid Polcirkeln. Paret har flyttat från en lägenhet i Stockholm till ett hus i Tornedalen och delar med sig av sin livsstilsomställning. Nu avslutas halvåret och de summerar sin upplevelse av flytten, Tornedalen och Hej Hemby.
Gästskribent: Erik Wernerlich
Nu har det gått sex månader sen vi flyttade upp till Soukolojärvi. Det är sex månader som både gott fort och långsamt. Det går fort när man har kul, men när jag kollar igenom våra sociala medier så ser jag också att vi gjort otroligt mycket. Mer än vad vi lyckas göra på tre år i vanliga fall. På så vis har tiden gått långsamt.
Erik, Matilda och hunden Maya framför huset de hyr i Soukolojärvi. Foto: Erik Wernerlich
Jag tänkte göra någon lista över vad som varit bäst och vad som varit sämst men helt ärligt så kan jag inte rangordna upplevelserna. Sämst måste vårt bilköp varit och kanske vår semestervecka till Stockholm, men efter det är det blankt i huvudet. Inte ens myggen lyckas komma in på någon bajslista. Så här i efterhand kan jag nästan sakna dom.
Bland de bättre grejerna är det omöjligt att säga att något varit bättre än något annat. Några aktiviteter har varit storslagna och känts väldigt exotiska men många gånger har det varit lika häftigt att åka ut i skogen någon eftermiddag och käka snackpots.
Nu när jag tänker efter så skulle faktiskt avståndet till familj och vänner kunna vara en negativ sak till listan. Samtidigt så tycker jag inte det, för snacka om kvalitet när vi väl har setts! Jag kommer aldrig glömma när jag och pappa var rörda nästan till tårar när vi konstaterade vilka trevliga dagar vi haft ihop under han och hans fru Annelis besök.
“Det är nog en ganska liten del av befolkningen som flyttat runt så mycket som jag har gjort och det här är nog första gången jag känt så här. Det kanske är hit man kommer när man kommer hem.”
Familjen hade nog velat ha mig närmre. Pappa frågade för någon vecka sedan varför det var så viktigt för mig att bo i Norrland? Jag hade inget rakt svar. Det känns som hemma. Det är nog en ganska liten del av befolkningen som flyttat runt så mycket som jag har gjort och det här är nog första gången jag känt så här. Det kanske är hit man kommer när man kommer hem.
Något specifikt som jag skulle sakna om vi skulle flytta härifrån är människorna. Ursäkta min franska men FY FAN vad härliga människor som bor här! Grannarna, gubbarna i jaktlaget, alla företagare vi träffat på aktiviteterna, folk som hört av sig och bjudit in oss via sociala medier och framför allt alla som vi sprungit på runt omkring och spontansnackat med!
Stort tack till alla er och de jag glömt som bjussat på er själva och fått oss att känna oss så otroligt välkomnade!
Hej då Hej hemby och på återseende! Jag hoppas jag får möjlighet att skriva några rader någon gång i framtiden igen!
Prova-på boendet är en en del i Hej Hembys kampanj Tjena Polcirkeln som marknadsför Övertorneå och Pajala kommun som platser att bo och verka på, samtidigt som det blir ett lärande för kommunerna i vad en inflyttad person utan anknytning i kommunen behöver och efterfrågar. Hyresgästerna bekostar flytt och hyra själva. Hej Hemby koordinerar samt erbjuder några upplevelser mot att hyresgästerna delar med sig av sin livsstilsomställning i sina digitala kanaler. Läs mer om kampanjen här: hejhemby.com/tjenapolcirkeln